Fem frågor till Marta Cullberg Weston

"Man behöver visa bilder på smältande isar för att det ska gå in att de här förändringarna faktiskt sker."
Marta Cullberg Weston är aktiv i Klimataktions psykolognätverk.

Hur har ni gått till väga för att samla intresserade till ett nätverk?

- Jag skrev en krönika i Psykologtidningen i höstas och föreslog att vi skulle använda vår psykologiska kunskap för att arbeta med klimatfrågorna. Jag har positiv erfarenhet av att använda min yrkeskunskap i samhällspåverkan från 1980-talet när jag ingick i ett nätverk av olika yrkesgrupper som arbetade mot kärnvapenrustningen. Jag fick svar från engagerade kollegor på min krönika och gruppen växer stadigt.

Finns det något inom klimatarbetet som psykologer är särskilt lämpade för?

- Ja, många psykologer har ju kunskap om det här med försvarsmekanismernas inverkan. Klimatpåverkan med sina långsiktiga perspektiv är inte något som naturligt engagerar våra överlevnadsmekanismer. Tvärtom är det lätt för många att blunda och stoppa huvudet i sanden som strutsen.

Vad vi brukar understryka är att det är viktigt att inte bara berätta om hoten utan se till att också prata om lösningar så att människor inte stänger av informationen på grund av ångest. Psykologer har också kunskaper om kognitiva fällor i människors tänkande som att vi har svårt att tänka oss att saker kan bli väldigt annorlunda från vad vi känner till. Man behöver därför visa bilder på till exempel smältande isar för att det ska gå in att de här förändringarna faktiskt sker.

Psykologer har också studerat allmänningens tragedi (en social fälla), som visar att vi tenderar att överutnyttja en gemensam resurs (miljön) om den inte regleras. Längre har regleringar i vårt konsumistiska samhälle setts som ett rött skynke, men efter finanskrisen börjar man inse att oreglerad kapitalism faktiskt löper amok. Psykologer har också kunskap om informationsspridning, om grupprocesser och om socialpsykologiska skeenden i kriser.

Vilka planer har ni framöver?

- Vi vill stötta kollegor att skriva och tala om klimatfrågorna och försöka påverka opinionen. Därför håller vi på att samla en kunskapsbank med material till workshops och föredrag som man kan använda. Vi informerar oss också kontinuerligt om olika aspekter av klimathotet och försöker utveckla vårt tänkande kring positiva förändringspotentialer.

Varför blev du själv engagerad i frågan?

- Hur kan man inte vara engagerad i vad som händer med vår jord framöver? Det är skakande att inse hur vi människor har lyckats förstöra vår natur och vårt klot.
Jag har barn, jag har barnbarn. Hur kan jag inte bry mig om vilken värld jag lämnar efter mig till dem?

Några tips hur man argumenterar med en "klimatförnekare"?

- Jag brukar försöka tala med dem om deras barnbarn och hur de ser på dessas framtid. Men man får acceptera att det finns förnekare som man inte kommer åt. De har förskansat sig i sitt eget ideologiska elfenbenstorn, antingen på grund av marknadsfundamentalism eller någon missriktad föreställning att det inte handlar om människans inverkan. Det finns ju de som förnekar förintelsen, så självklart möter vi förnekare av klimathotet, men de blir ju alltmer patetiska i sitt nej-sägande. Men jag tror vi ska lämna dem åt sitt öde och inrikta krafterna på de många som ännu inte riktigt har vaknat upp och insett hur viktig klimatfrågan är.