Författaren till boken Climate Code Red, David Spratt, har tillsammans med Damien Lawson från Friends of the Earth i Australien skrivit en analys av utfallet i Köpenhamn.
Där går de till hårt angrepp mot USA med flera som kämpat hårt för att döda Kyotoavtalet och mot länderna i den rika världen för att sikta på mål som ger 3-4 graders uppvärmning. De påpekar också att den allmänna debatten i västvärlden handlar om lösningar som är långt i från vad som krävs, även inom delar av miljörörelsen.
The suicidal assumption of the rich nations is that those with money can adapt to 3 degrees or more. This delusion is strongly built into the current debate at every level, from government and business to many of the NGOs in their advocacy and support for actions that are a long way short of what is required for 2 degrees, let alone a safe climate.
De diskuterar också hur vi tar oss ur denna soppa mot en debatt och politik som utgår från vad forskningen faktiskt kräver.
How do we define and move the debate to occupy the space between incrementalism and the large, urgent, economy-wide transformations that the science demands? We can only start by putting the science first and not negotiating with planet, recognising that politics-as-usual solutions are now dead and that only heroic, emergency action has a chance of succeeding. The time for dinky, incremental policy steps has run out: it's now all or nothing, and we must be saying so loud and clear at every opportunity and organising and gathering popular support around the only strategy that can actually succeed.
Läs hela artikeln här:
A climate con: Analysis of the "Copenhagen Accord"
I media:
DN: Världens medier om klimatmötet
Fria: Industriländerna flyr sitt ansvar
ETC: Inget bindande avtal
AB: Klimatavtalet - ett fiasko
SvD: Avtalets viktigaste punkter
DN: Köpenhamnsöverenskommelsen
Nyheter
Klimataktion på Twitter
