Politikerutfrågningen om Förbifart Stockholm lockade drygt 100

Klimataktion Stockholm och Naturskyddsföreningen hade den 26 maj tillsammans med ABF, och med stöd av Nätverket mot Förbifarten, samlat politiker från samtliga sju riksdagspartier. Syftet var att låta partiernas skäl för och emot den planerade motorvägen möta frågor från miljö- och klimatrörelsen i Stockholms län.

Lina Hjorth från Klimataktion ledde utfrågningen. Resultatet blev att den blå alliansen vill ha Förbifarten på grund av trängsel och kommande folkökning, och tror det går att lösa miljöproblemen med mer teknik. I den rödgröna alliansen är V och MP helt emot Förbifarten och vill tillsammans med S ha en folkomröstning. S vill ha Förbifarten men ”med förnuft” dvs med mycket mera kollektivtrafik.

Två i miljösammanhang välkända profiler inledde kvällen: Magnus Nilsson, som länge varit Naturskyddsföreningens trafikexpert, och Björn Sylvén, trafikkonsult med spårvägar som hjärtefråga.

Magnus Nilsson menade att kollektivtrafikanter och bilister har likartade intressen, nedsatt fart och trängsel drabbar båda. Tuffa och politiskt obekväma beslut väntar framöver. Han hänvisade till den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS 2020) som prognosticerar ökande bilandel och sjunkande andel kollektivtrafik. Utformningen av avgiftssystemet är helt avgörande för att kapa bilköer, inte nya motorleder. För att nå regionens klimatmål är också en helt ny form av ekonomiska styrmedel en förutsättning, enlig RUFS. Där föreslås så kallade områdesavgifter, som är betydligt högre än nuvarande trängselavgifter – över 100 kr per resa för den som reser mellan regionens yttre och inre zoner. Den andra frågan som Magnus pekade ut som avgörande är den politiska makten över trängselavgifterna – ska besluten tas nationellt eller regionalt/lokalt?

Björn Sylvén visade bilder från storstäder i Europa som i sina stadskärnor gått över till spårvägstrafik.¬ Det är oförklarligt att ni politiker inte tar intryck, ni borde göra studieresor och ser hur andra gjort för länge sedan, menade han. Stockholm ligger 20-30 år efter Paris, Zurich, Amsterdam med flera europeiska storstadsregioner där kollektivtrafiken utgör basen. Exempel: kollektivtrafiken i Parisregionen byggdes ut kraftigt och parkeringsplatser togs bort. När trafiken gick ner 10% lossnade trängsel och trakfikknutar. Satsningen finansieras genom en skatt på lönesumman för företag med mer än 9 anställda. Han visade också vilken fördel det är för stadsmiljön i allmänhet när biltrafiken ersätts av kollektivtrafik.
- Och i Stockholmsregionen anser sig politikerna ha råd med att prioritera ett trafikslag (bilar) som till 80% går med tomma säten, sa Björn.

Lina Hjort, kvällens moderator och utfrågare från Klimataktion, hade som första fråga om klimatmålen för regionen går ihop med ökad biltrafik och med nya motorleder som Förbifart Stockholm.

Den borgerliga alliansen – Malin Löfsjögård (M), Per Ankarsjö (C), Gunnar Andrén (FP) och Emma Henriksson (KD), föreföll eniga om följande argument: Stockholmsregionen växer varför både vägar och kollektivtrafik behövs och behöver byggas ut. Kommande teknikutveckling kommer att skapa en helt ny och miljövänlig fordonspark.

Lars Dahlberg (S) hoppades också på den tekniska utvecklingen men menade att den, tillsammans med de ekonomiska styrmedlen, också kommer att avgöra om vi lyckas få ned koldioxidutsläppen i Stockholmsregionen. Han underströk att (S) reserverat sig i beslutet om Stockholmsöverenskommelsen i frågorna som gällde klimatambitionen och finansieringen av Förbifarten.

Karin Svensson-Smith (MP) och Birgitta Sevefjord (V) var eniga i att minskade trafikvolymer, minskad energianvändning och ekonomiska styrmedel är helt nödvändiga. Förbifart Stockholm får inte byggas då den låser fast oss i ett fortsatt bilberoende. Teknikutvecklingen, som inte kan förväntas ge resultat så snabbt, räcker inte till för att lösa de gigantiska problemen. Birgitta Sevefjord hänvisade till Försvarsberedningen som menar att klimathotet är det största framtida hotet mot Sverige.

På Linas kortfråga: - Ska biltrafiken i Stockholmsregionen öka eller minska – ville bara Karin Svensson-Smith och Birgitta Sevefjord ge ett rakt svar, dvs minska. De andra partiföreträdarna vägrade svara då de menade att frågan var fel ställd.

En annan kortfråga från Lina gällde den globala utblicken: - Ska alla människor i hela världen kunna åka lika mycket bil som svenskarna? Där svarade samtliga nej, men utvecklade tyvärr inte sina svar, vilket kanske kineserna och indierna varit intresserade av.

På frågan som handlade om hur den alternativa tekniken ska produceras menade Per Ankarsjö att framtidens elbilar är ett hett tema på världens bilsalonger. Karin Svensson-Smith ansåg tvärtom att bilbranschen inte är i närheten av att kunna producera någon större andel elbilar. Batteritekniken är dyr. Litiumtillgången begränsad. Bilbranschen har framfört krav på så höga bidrag som 75000 kr per såld bil. Med det bidraget kan elbilsförsäljningen komma upp till 4% år 2020. Men huvudfrågan är hur vi totalt ska använda mindre energi, menade Karin. De stora energivinsterna finns i kollektivtrafiken.

En fråga handlade om bilens plats i vanliga människors plånböcker, mot bakgrund av kommande oljekris och fördyringar. - För vem byggs motorvägarna, frågade Lina.

-För den som har resurser (Birgitta Sevefjord)
-För alla – ensamstående mammor och pappor behöver också bil (Malin Löfsjögård)

Hur ställer ni er till kollektivtrafik på Förbifart Stockholm? undrade Lina.
Lars Dahlberg (S) menade att kollektivtrafiken försummats i planering av Förbifarten. Den har en viktig uppgift i att skapa snabba bussförbindelser mellan norr och söder. Den ska gå på reserverade körfält, egna av- och påfarter, med få stopp och täta turer.

Emma Henriksson (KD) ansåg att man missat detta i planeringen. Det behövs mer kollektivtrafik på Förbifarten. De reserverade körfälten för bussar ska kunna användas även för samåkande bilister.

Karin Svensson-Smith menade att problemet är att Förbifart Stockholm över huvud taget aldrig planerats för kollektivtrafik. Det finns ingen godtagbar lösning för kollektivtrafik i den långa tunneln. Reserverade körfält för taxi, spår och bussar behövs på alla vägar.

Flera frågor, både från Lina och publiken som också släpptes in, gällde finansieringen av Förbifart Stockholm. Kan man anse det vara en stabil investering att räkna in kommande trafikökningars trängselavgifter för att bekosta motorleden, preciserade Lina sin fråga.

Per Ankarsjö (C) svarade ja på frågan, och menade att man kanske fick höja trängselskatten framöver. Birgitta Sevefjord (V) trodde att 28 miljarder utgör en miniminivå, det blir förmodligen mer, och staten skjuter bara till 5 miljarder. Lars Dahlberg (S) pekade på att vi blivit bättre – Norrortsleden, Norra länken och Södra länken anses klara budget. Karin Svensson-Smith (MP) pekade på det paradoxala i att samma avgift ska både minska och öka trängseln! Och det blir landstinget och kommunerna som får stå för pengarna.

En fråga rörde den stora skillnaden mellan olika medborgargrupper när det gäller trafikslagen. Kvinnor är liksom barn och ungdomar mera beroende av kollektivtrafik, kvinnor är mera miljömedvetna, menade Birgitta Sevefjord. Inget av de andra partierna hade något särskilt att säga när det gällde jämställt resande.

Magnus Nilssons fråga: vill ni överlämna makten att besluta över trängselskatten till regionen (landstinget, kommunerna?) fick jakande svar från rödgröna alliansen samt från KD och FP. Det kan nämligen bli möjligt efter en grundlagsändring 2011.

Frågor från publiken handlade om
-Peak oil – oljetoppen, finns den med i planeringen?
-Har er vurm för elbilar någon koppling till kärnkraften?

Bra citat:

”Kommande generationer är våra viktigaste uppdragsgivare” (Karin Svensson-Smith)

”Ska inte vi som cyklar också få en miljöpremie?” (man ur publiken)