Var det Kinas fel att Köpenhamnsmötet slutade i fiasko?
Kina har i mångt och mycket fått bära hundhuvudet för debaclet i Köpenhamn under COP15 där. I måndags (5/9-11) bjöd What Next? -- en typ av tankesmedja som initierades av Dag Hammarsköld Foundation, fast som delvis bytt riktning och numera koncentrerar sig helt på klimatfrågor -- in till Hälsans hus.
Hälsosam var också den genomgång som Dr Dale Jiajun Wen (född i Kina, utbildad och arbetande i Silicon Valley, Californien, men numera boende i Tyskland) gjorde rörande förtjänster med och brister i den kinesiska klimatpolitiken.
Allt började med att Mark Lynas (vars böcker Klimataktion säljer en del av) skrev en artikel i The Guardian om att det hela var Kinas och inte USA:s fel att klimatförhandlingarna havererade -- med hänvisningen att han var närvarande i de inre rummen i Bella Center -- och därmed gjordes till syndabock. Nu var "the blame game" i full spinn. Men Dale Wen visade med all tydlighet i sin översikt (som dock hade australiskt ursprung) att Kina gör bra mycket mer på klimatområdet än USA, trots Obamaministären.
Exempelvis släpper Kina ut som Sverige mellan 6-7 ton/pers. i ackumulerade utsläpp per capita (PCCE) medan USA ligger på en 20 ton/pers. och inte minskar nämnvärt. Och Kina har i dag en mer ambitiös klimatpolitik än USA. Ävenså att EU brukade vara världsledande inom klimatfältet, men att det är ytterst tveksamt om så är fallet i dag? Det var en och annan i publiken, däribland språkröret Åsa Romson (MP), klimatexperten Anders Wijkman (SEI) och folkrättsexperten Hans Corell, som höjde ett varningens finger för att Polen -- som ju inte har en direkt ambitiös klimatpolitik på sin agenda -- är EU:s ordförande även under COP17 och att den finansiella instabiliteten kan sätta käppar i hjulet.
Wen kom med ett direkt förslag inför COP17: att EU inriktar sig på att förhandla direkt med Kina och G77-gruppen (en löst sammansatt grupp inom FN bestående av utvecklingsländer) i stället för att göra allt för att få med sig USA, som ändå inte ratificerat Kyotoprotokollet och inte lär så göra med det nya som ska bearbetas fram under COP17, på banan. Summa summarum: klimatförhandlingarna och de levande organismernas framtid får inte låta sig styras av USA:s inrikespolitik, som ju styrs av ekonomi mer än något annat.
Hon avslutade sin genomgång med orden som varje förälder känner igen: "China will likely do what the West does, not what the West says." Och Wijkman kontrade med ett annat bevingat och slagkraftigt uttryck: "We have to play a fair game, not a war game."
Läs även en annan reflektion från mötet på:
http://www.asaromson.se/
Nyheter
Klimataktion på Twitter
