Inspiration Världen

- Fler partier tar klimathotet på allvar. Så sammanfattade Ellie Cijvat och Pär Holmgren paneldebatten på Inspiration Världen.

Det var inte alls lika mycket folk som förra året på Inspiration Världen (15/10-11) på ABF-huset. Kanske det berodde på att det var valår förra året eller på andra konkurrerande aktiviteter och aktioner som Occupy Stockholm och Malmödemonstrationen mot SDU:s möte samma dag?

Men med en sex parallella seminarier under tre pass blev det en ganska lagom och väl avvägd kompott. Faran med dylika forum är ju annars att det lätt kan bli för mycket, att många inte vet vad de till slut ska gå på i det vanligtvis fullspikade programmet!

Klimataktion anordnade under förmiddagen ett seminarium titulerat: Klimatkrisen – en skuldfälla med möjliga lösningar. Frågeställningarna löd: Hur stor är Klimatskulden egentligen? Och hur ska den finansieras? Hur påverkar klimatförändringarna livet för bönder och ursprungsfolk i Guatemala och hur menar folkrörelserna i Guatemala att klimatfrågan ska tacklas?

Den ene av talarna var Daniel Pascual, aktiv inom mayanätverket Waqib´Kej som samlar ca 30 olika ursprungsfolksorganisationer i Guatemala. Han var i Sverige för att under några veckor bland annat lyfta frågan kring svenska pensionsfonders stora investeringar i bolag som exempelvis Goldcorp (se tidigare artikel, datum?). Ett gruvföretag som kränker ursprungsfolkens rättigheter och lämnar miljöförstörelse, sociala konflikter och stora sår i samhället och naturen efter sig.

– Idag behövs det ett starkt stöd för att se till att våra rättigheter respekteras. Jag tror att vi tillsammans kan skapa det stödet. Inte minst då det många gånger handlar om att det är företag eller investeringar från era länder som kränker våra rättigheter. Tillsammans kan vi lyfta fram detta och hänvisa till internationella konventioner, säger Daniel.

Den andre medverkande var Rikard Warlenius, Klimataktion, som under sin presentation, som grundar sig på hans magisteruppsats i humanekologi (numera är han doktorand, men avhandlingen kommer först om fem år), visade på ett annat sätt att räkna ut debit och kredit, en ny klimatekvation helt enkelt. Många var dem som blev intresserade av det nya sättet att räkna och frågade Warlenius om han presenterat det hela för regering och riksdag?
– Nej, EU och Sveriges regering anser inte ens att vi har ett särskilt historiskt ansvar för klimatkrisen utan vill bara diskutera dagens utsläppsnivåer, svarar Warlenius.

Från år 1850 till dags dato förevisade han på ett mycket övertygande sätt hur stor skuld ett land har, räknat i gigaton per land såväl som person. Warlenius visade att med dagens klimatpolitik så har exempelvis Guatemala en klimatfordran, medan Sverige brottas med en kraftig klimatskuld, och att den kommer fortsätta växa i 117 år med Alliansens nuvarande politik; först då kommer vi, enligt resonemanget, att börja betala av skulden. Detta rimmar ju väldigt illa med den styrande Alliansen som säger sig ha "Världens mest ambitiösa klimatpolitik".

Något som även Johan Hultberg, riksdagsledamot i M, sade vid eftermiddagens paneldebatt som fått namnet I väntan på klimatpolitik – ett samtal mellan allians- och oppositionspartierna. De övriga politikerna var Matilda Ernkrans (S), Helena Leander (MP) och Irene Oskarsson (KD), samtliga miljöpolitiska talespersoner för sina respektive partier. Modererade gjorde meteorologen och författaren/föredragshållaren Pär Holmgren och Ellie Cijvat, före detta ordförande för Jordens Vänner.

På de upplysande Ja/Nej-frågorna visade alla fyra, mycket upplyftande, Ja på frågan: "Anser du att målet bör skärpas till absolut högst 1,5 graders temperaturökning?". Fastän att både M och KD sagt nej till detta i diskussionen innan. Och de tre partier (M, KD och S, alltså inte MP, något förvånande) som trodde på "grön tillväxt" hade gärna fått ge exempel på konsumtion som kan ge tillväxt utan att skapa ytterligare klimatpåverkan. Någon skattehöjning ville exempelvis inte Hultberg/moderaterna gå med på.
Det hade dessutom varit intressant att få höra den tämligen unga publiken ställa liknande frågor.

På det stora hela var det ett tämligen snällt samtal där partirepresentanterna inte riktigt ställdes mot väggen, men att det var upplyftande att se hur pass överens de fyra trots allt var. Vid en kortare pratstund efteråt sade Holmgren och Cijvat att det varit ett lyckat samtal.
– Helt klart är ju att alla fyra verkligen vill ha en ambitiös klimatpolitik. Det är en stor skillnad mot för sex sju år sedan, då åtminstone M och KD dessvärre inte tog klimathotet på tillräckligt stort allvar. Man får väl hoppas att det blir mer fart i omställningsprocessen när 80- och 90-talisterna efterhand får mer makt i både politik och näringsliv,
säger Pär Holmgren.
Så om politikerna kan möta de unga, lyssna på klimataktivister från Syd och se att det finns andra sätt att räkna tillväxt och klimatpåverkan på så finns det nog hopp.