Klimatkris på Socialistiskt Forum

En av tämligen få programpunkter som handlade om klimatet var seminariet KLIMATKRISEN - EN SKULDFÄLLA MED MÖJLIGA LÖSNINGAR.

Det årliga socialistiska forumet firade 10-årsjubileum den 19 november på ABF-huset i Stockholm. Programmet var heltjockt, med film, teater, musik och med en tio femton parallella seminarier är det lätt att gå in i skogen utan att se träden. För undertecknad var det lättare med tanke på att miljö och klimat skulle stå i fokus. En av tämligen få programpunkter som handlade om klimatet var seminariet KLIMATKRISEN - EN SKULDFÄLLA MED MÖJLIGA LÖSNINGAR som hade följande frågeställning:

När man talar om skuldkris så tänker vi vanligtvis på finanssektorn och de tillväxtbubblor som blåsts upp av ökande skuldsättning och spekulation. Men det vi kallar välstånd vilar också på en annan skuld, en skuld där vi tullat på jorden naturresurser. Det börjar bli dags att betala tillbaka, tycks budskapet vara från ekosystem som står på randen till kollaps.

Rikard Warlenius, forskare i Humanekologi vid Lunds universitet och engagerad i Klimataktion, menade att det är samma riskkapitalister som styr och ställer inom vår välfärd (läs: friskolor, privata vårdföretag) som vår framtid (investeringar inom s.k. geoengineering eller grön teknologi), alltså samma kapitalister här som där, som Cornelis sjöng. Carmen Blanco Valer, lärare på Färnebo folkhögskola och styrelseledamot i Latinamerikagrupperna, hakade på och menade att så som Mellanöstern är "the hot spot" i dag på grund av oljefyndigheterna kommer Latinamerika förmodligen vara det i framtiden med tanke på vattentillgången. Jens Holm (V) som är på väg till Durban för COP17 i december, liksom Warlenius, sade sig se dystert på framtiden och trodde inte på nåt nytt fullgott klimatavtal i Durban i december.

Ett annat panelsamtal som indirekt berörde klimatet var det med den intresseväckande rubriken: VEM VILL BLI VÄLFÄRDSARBETARE NÄR FLORENCE NIGHTINGALE GÅTT IN I VÄGGEN? - ETT IDÉSAMTAL OM ARBETSVILLKOREN I VÄLFÄRDEN. Frågeställningen löd: Sjuksköterskor går "frivilligt" ner i arbetstid eller säger rentav upp sig, för att de inte orkar längre. Allt färre söker omvårdnadsprogrammet på gymnasiet. Kommunal driver rätten till heltid, men vem orkar egentligen jobba heltid inom svensk välfärd?

Mikael Malmaeus, forskare vid Svenska Miljöinstitutet och styrelseledamot i Klimataktion, menade på att en nedtrappning till sex timmars arbetsdag inte bara skulle innebära mindre sjukskrivningar och färre utbrända, utan även mer social interaktion, bättre klimat och mindre koldioxidutsläpp. Fast den åsikten var han rätt så ensam om i panelen, som mest bestod av LO-folk, vilka på intet sätt fört fram någon kritik mot tillväxtparadigmet och dess konsumtionshysteri i kölvattnet.

Utifrån Plankas nyutkomna bok Trafikmaktordningen (Korpen koloni) samtalade en panel kring frågor som hur trafiken påverkar samhället och hur vi kan bedriva en feministisk, klimatsmart och rättvis stads- och trafikpolitik. Boken tar upp dilemman som att vi flyr de av massbilismen söndertrasade städerna med hjälp av lågprisflyg och drömmer om höghastighetståg för att rena samvetet. Den obetalda arbetspendlingen äter upp en stor del av vår fritid och vi färdas allt längre sträckor i allt högre hastigheter. Rätten till mobilitet har blivit ett tvång. Miljörörelsen har länge uppmärksammat trafikens skador på natur och klimat, men höghastighetssamhället är även problematiskt ur ett socialt perspektiv. Trots det så är det ett område som nästan helt undgått politisering av vänstern. ÄR VÄNSTERN FARTBLIND? hade seminariet titulerats.

Sissela Nordling Blanco, talesperson för F!, sade att de driver 15-minuterstesen, att allt nödvändigt för den moderna urbana människan skall finnas inom en 15-minutersradie och att staden bör byggas efter den principen, inte efter bilbundenhet, samt kräver, i likhet med Planka.nu, en gratis kollektivtrafik. David Lindelöw, trafikforskare, hävdade dock motsatsen, att det är svårt att bygga ett "modernt" samhälle efter cykeln och "muskelkraftspendlandet". Karin Svensson Smith, MP-ledamot i trafikutskottet, motsade sig också tanken på en gratis kollektivtrafik, men menade ändå att Trafik- och könsmaktordningen går hand-i-hand. Även Markus från Planka, menade att så är fallet, att när i första hand män "tvingas" resa långt och bli borta länge från hemmet så lämpas ju ansvaret för hem och barn över på modern och att det inte är någon direkt utveckling sedan 50-talet, snarare ett tecken på stagnation eller rentav regression.

Sedan blev det fest. Först firade Greenpeace att dess nya skepp, Rainbow Warrior III, angjort Skeppsbron och nu gör en europeisk tour innan de skall ut på nya våghalsiga uppdrag. Därefter vad det efterfest till själva forumet på flashiga Clustret. Men som Tim från USA och Didi från Sydafrika, som bägge studerar hos antroposoferna i Ytterjärna och är delaktiga i Occupy Stockholm-rörelsen, konkluderade efter att ha varit på båda: klimataktivister rockar och festar fetare än sina politiska diton. 

Det årliga socialistiska forumet firade 10-årsjubileum den 19 november på ABF-huset i Stockholm. Programmet var heltjockt, med film, teater, musik och med en tio femton parallella seminarier är det lätt att gå in i skogen utan att se träden. För undertecknad var det lättare med tanke på att miljö och klimat skulle stå i fokus. En av tämligen få programpunkter som handlade om klimatet var seminariet KLIMATKRISEN - EN SKULDFÄLLA MED MÖJLIGA LÖSNINGAR som hade följande frågeställning:

När man talar om skuldkris så tänker vi vanligtvis på finanssektorn och de tillväxtbubblor som blåsts upp av ökande skuldsättning och spekulation. Men det vi kallar välstånd vilar också på en annan skuld, en skuld där vi tullat på jorden naturresurser. Det börjar bli dags att betala tillbaka, tycks budskapet vara från ekosystem som står på randen till kollaps.

Rikard Warlenius, forskare i Humanekologi vid Lunds universitet och engagerad i Klimataktion, menade att det är samma riskkapitalister som styr och ställer inom vår välfärd (läs: friskolor, privata vårdföretag) som vår framtid (investeringar inom s.k. geoengineering eller grön teknologi), alltså samma kapitalister här som där, som Cornelis sjöng. Carmen Blanco Valer, lärare på Färnebo folkhögskola och styrelseledamot i Latinamerikagrupperna, hakade på och menade att så som Mellanöstern är "the hot spot" i dag på grund av oljefyndigheterna kommer Latinamerika förmodligen vara det i framtiden med tanke på vattentillgången. Jens Holm (V) som är på väg till Durban för COP17 i december, liksom Warlenius, sade sig se dystert på framtiden och trodde inte på nåt nytt fullgott klimatavtal i Durban i december.

Ett annat panelsamtal som indirekt berörde klimatet var det med den intresseväckande rubriken: VEM VILL BLI VÄLFÄRDSARBETARE NÄR FLORENCE NIGHTINGALE GÅTT IN I VÄGGEN? - ETT IDÉSAMTAL OM ARBETSVILLKOREN I VÄLFÄRDEN. Frågeställningen löd: Sjuksköterskor går "frivilligt" ner i arbetstid eller säger rentav upp sig, för att de inte orkar längre. Allt färre söker omvårdnadsprogrammet på gymnasiet. Kommunal driver rätten till heltid, men vem orkar egentligen jobba heltid inom svensk välfärd?

Mikael Malmaeus, forskare vid Svenska Miljöinstitutet och styrelseledamot i Klimataktion, menade på att en nedtrappning till sex timmars arbetsdag inte bara skulle innebära mindre sjukskrivningar och färre utbrända, utan även mer social interaktion, bättre klimat och mindre koldioxidutsläpp. Fast den åsikten var han rätt så ensam om i panelen, som mest bestod av LO-folk, vilka på intet sätt fört fram någon kritik mot tillväxtparadigmet och dess konsumtionshysteri i kölvattnet.

Utifrån Plankas nyutkomna bok Trafikmaktordningen (Korpen koloni) samtalade en panel kring frågor som hur trafiken påverkar samhället och hur vi kan bedriva en feministisk, klimatsmart och rättvis stads- och trafikpolitik. Boken tar upp dilemman som att vi flyr de av massbilismen söndertrasade städerna med hjälp av lågprisflyg och drömmer om höghastighetståg för att rena samvetet. Den obetalda arbetspendlingen äter upp en stor del av vår fritid och vi färdas allt längre sträckor i allt högre hastigheter. Rätten till mobilitet har blivit ett tvång. Miljörörelsen har länge uppmärksammat trafikens skador på natur och klimat, men höghastighetssamhället är även problematiskt ur ett socialt perspektiv. Trots det så är det ett område som nästan helt undgått politisering av vänstern. ÄR VÄNSTERN FARTBLIND? hade seminariet titulerats.

Sissela Nordling Blanco, talesperson för F!, sade att de driver 15-minuterstesen, att allt nödvändigt för den moderna urbana människan skall finnas inom en 15-minutersradie och att staden bör byggas efter den principen, inte efter bilbundenhet, samt kräver, i likhet med Planka.nu, en gratis kollektivtrafik. David Lindelöw, trafikforskare, hävdade dock motsatsen, att det är svårt att bygga ett "modernt" samhälle efter cykeln och "muskelkraftspendlandet". Karin Svensson Smith, MP-ledamot i trafikutskottet, motsade sig också tanken på en gratis kollektivtrafik, men menade ändå att Trafik- och könsmaktordningen går hand-i-hand. Även Markus från Planka, menade att så är fallet, att när i första hand män "tvingas" resa långt och bli borta länge från hemmet så lämpas ju ansvaret för hem och barn över på modern och att det inte är någon direkt utveckling sedan 50-talet, snarare ett tecken på stagnation eller rentav regression.

Sedan blev det fest. Först firade Greenpeace att dess nya skepp, Rainbow Warrior III, angjort Skeppsbron och nu gör en europeisk tour innan de skall ut på nya våghalsiga uppdrag. Därefter vad det efterfest till själva forumet på flashiga Clustret. Men som Tim från USA och Didi från Sydafrika, som bägge studerar hos antroposoferna i Ytterjärna och är delaktiga i Occupy Stockholm-rörelsen, konkluderade efter att ha varit på båda: klimataktivister rockar och festar fetare än sina politiska diton.