Tips på tre hårda julklappar

Summa summarum är väl att alla gillar en hård klapp till jul, en anledning så god som någon att spendera mellandagarna i soffan; så plocka ut en bok från din eller din familjs eller kamrats eller bokhandlares hylla och läs!

Här är tre klimatanpassade tips, observera att rimmen inte ingår: 

Jonathan Safran Foer

Äta djur

340 sidor.
Norstedts, 2011, övers. Molle Kanmert Sjölander

Jonathan Safran Foers senaste bok har den måttligt aptitliga titeln "Eating Animals",som tidigare i år översattes till svenska och då följaktligen fick heta "Äta djur". Safran Foer beskriver levande och oantastligt hur djurindustrins grottekvarnar, bokstavligen, maler ner de levande liven, sedermera liken i ohälsosamma plastförpackningar.

Att Safran Foer - som 2003 kramades ihjäl av såväl läsare som kritiker efter debutboken "Allt är upplyst", sen återigen i och med den 2005 utgivna "Extremt högt och otroligt nära" - helt oväntat gav sig in i den mindre lukrativa grävande branschen kan få ett och annat ögonbryn att höjas. Men förklaringen var lika enkel som självklar: när Foer blev far för första gången ville han helt enkelt få reda på vad det var för mat han skulle, ville, kunde, tänkte mata sin son med.

Under hela tre års tid läste han in sig på litteraturen, reste runt och talade med forskare, farmare och fabriksarbetare. Någon obskyr djurfabrik släpptes han aldrig in i (men vem  gör det, allra minst en journalist som säger sig vilja undersöka undermåliga sanitära och djurrättsliga förhållanden?). Så Foer - i likhet med Magnus Linton i veganbibeln från 2000, "En bok om dom som stör", som fick dåvarande statsminister Persson att bli "semivegetarian" - fick helt enkelt bryta sig in i fabrikerna tillsammans med djurrättsaktivister.

Hans slutsats efter alla djupintervjuer och nattliga räder är solklar: Med 99 procents sannolikhet är det fel att äta just den köttbit du har i kylen, frysen, munnen, på gaffeln, tallriken, . Dessutom: kan ett hippt och hett författarpar (Foer är gift med den likaledes überhyllade Nicole Krauss) boende i Brooklyns chicare kvarter bli övertygade veg/etari/aner - kan väl vem som helst bli det!?

Planka.nu

Trafikmaktordningen

154 sidor
Korpen Koloni, 2011

Det är en nätt liten rosa bok som Planka.nu låtit ge ut på det sympatiska bokförlaget Korpen Koloni, men dess innehåll är allt annat än nätt och käckt: "Trafikmaktordningen" heter den och är tvärtom en filosofisk och nära nog empirisk skrift vari de/n anonyma författarna/en med övertygande argument visar hur staden, i förstone huvudstaden, här kallad Metropolen, i allt högre utsträckning (läs: konstruktionen av Förbifarten, förslaget på nya Slussen, prisökning i kollektivtrafiken, trängselavgifter som INTE går till kollektivtrafiken, etc.) byggs för bilen, och därmed ökar individualismen, segregeringen, kontaktlösheten och självfallet koldioxidutsläppen.

Denna prioriteringsfråga står i all bjärt kontrast när det snöat: hur plåt, gummi och avgaser uppenbarligen sätts högre än ben, kött och blod, enär det första Vägverket gör är att ploga bilvägarna, med resultatet att trottoarer blir nästintill oframkomliga för fotgängare, för att inte tala om rullstolar, barnvagnar, permobiler och rullatorer. Det skall bli intressant att se om allt är som vanligt då snön snart faller. Bättre då söderöver, i exempelvis Malmö där trottoarerna plogas först, och självklart än bättre i Köpenhamn, som vid ett flertal tillfällen framhålls som ett gott exempel i Trafikmaktordningen, där människor och bilar åtminstone delar lika på utrymmet/gaturummet.

Fler exempel: att planka kostar i dag 1200 kr, att felparkera 450-900; en bilist tar ca 1000 ggr så stor yta i anspråk än en kollektivtrafikant; den sega expansionen av låne(reklam)cyklar skulle behöva blott tre promille (3 ‰) av parkeringsytan för att gå i lås; att vi alla betalar för parkeringsplatserna via högre priser på hus, hyror, ytor och allsköns varor; hur billobbyn efter nordamerikansk modell (där GM genom skumma affärer körde spårvagnen, the streetcar, i sank) lyckades inkorporera tanken om "en bil per man" (n.b. man) i Folkhemsidealet: ja, staten och kapitalet sitter sannerligen i samma bilkupé!

Detta är den fjärde längre skriften/rapporten (de finns att ladda hem gratis på deras hemsida) som Planka.nu givit ut under sin tioåriga historia. Och organisationen framstår alltmer som den radikala rösten i ett utslätat debattklimat och som en seriös aktör i klimatdebatten.

Pål Steigan

En gång skall jorden bliva vår.
Strategi för en ny värld. 

261 sidor.
Leopard förlag, 2011, övers. Inge Knutsson.

Han har träffat Mao Zedong, han har nyligen samtalat med  Stefan Jonsson inför fulla hus på Socialistiskt forum, han har kallats "en farlig man" av Henning Mankell och han har nyligen släppt en bok som på 240 sidor avhandlar hur det hele såväl ligger till som hänger ihop: hur han kopplar samman den ekologiska krisen med den ekonomiska och föreslår tämligen otidsenligt att vi dammar av Marx kritik av kapitalet och, nota bene, adderar en förståelse för ekologi, natur och kultur i närmast neothoreauiansk anda.

Och det hele börjar med att farfar Steigan går på tur över bergen och eggen med sin elvaårige sonson och frågar sig: "Om det inte görs drastiska förändringar av det sätt som världen sköts på ser det illa ut. Jag vill att mitt och alla världens barnbarn ska ha en bra framtid. Jag vill att de ska kunna njuta av livet och naturens skönhet. Men jag är yttesrt bekymrad å deras vägnar. Därför skriver jag den här boken."

Med alltifrån Linux, de nordafrikanska revolutionerna, Monsanto, finansoligarkerna, USA:s skuldfälla, kommunismen, Kinas ekoboom, etc. söker norrmannen och marxisten/maoisten förklara hur ett, med Mankells ord, så förnuftigt djur kan skapa ett så oförnuftigt samhälle. Intressantast är kapitlet om "De sju stora kriserna".

Och hans dom är hård men rättmätig: "Tillväxten i ekonomin under det senaste seklet ställer alla andra århundraden i skuggan. Men det har varit en ohämmad och okontrollerad tillväxt. När det gäller människokroppen har vi ett ord för okontrollerad växt och det ordet är cancer. Allt fler saker tyder på att jordklotet nu lider av cancer, att tillväxten hotar livet så som vi känner det."

/Rikard Rehnbergh