Klimataktion om Lena Eks första 100 dagar som miljöminister: Våga tro att människor bryr sig om annat än sig själva, Lena Ek!

Det sägs att en politikers första 100 dagar i en topposition är avgörande för dennes fortsatta arbete. I dagarna har Lena Ek varit miljöminister i 100 dagar. Under de sista skälvande minuterna vill Klimataktion därför uppmuntra Ek att inta ett nytt förhållningssätt som vi tror kan komma att bli centralt för den framtida klimatpolitiken. Vi lägger fram en metod som kan engagera människor och ge resultat i en omfattning ingen annan svensk miljöminister tidigare lyckats med. Det skriver Elisabet Strand och Jonas Paulsson, talespersoner för Klimataktion.

”Helt underbart!”, sade Ek efter FN:s nyligen avslutade möte i Durban i Sydafrika innan jul. Visst går det att förstå delegaternas lättnad efter en veckas hårt arbete när uppgörelsen äntligen låg på bordet; alla länder var slutligen med på en gemensam färdplan: Durbanpaketet, som överenskommelsen kom att kallas. Men frånsett vissa goda inslag i paketet, som att EU allierade sig med de fattigare länderna och att det kan få fart på långsiktiga investeringar om näringslivet uppfattar det som en signal om att hårdare krav står för dörren, var det egentligen så mycket att yvas över?

Det faktum att Durbanpaketet ska börja gälla först 2020 riskerar ge en utsläppskulmen långt bortom det år som forskningen satt som deadline. Om utsläppen fortsätter öka efter 2015 kan jordens klimatsystem, som vi känner det, vara bortom all räddning. Risken att världens länder väntar för länge med meningsfulla insatser är – med blick på både historik och framtidsprognos – uppenbar. Det behöver man inte vara pessimist för att se.

Ett tydligt exempel är uppgifterna från slutet av 2011 om att Sveriges inhemska utsläpp åter ökar, delvis som en följd av att klimatpolitiken underordnas all annan politik, trots att svensk miljöpolitik anses vara ”den mest ambitiösa i världen” (förre miljöministern Andreas Carlgren).

Ofta ges rätt motstridiga bilder från medier och opinionsundersökningar om svenskarnas klimatengagemang. Vi vet att miljörörelsen förespråkat en linje som till dags dato inte alltid motsvarat de åsikter människor gett uttryck för i sina konsumtionsval eller när de tillfrågats om olika miljöfrågor. Och många svenskar har på valdagen gett mandat till en långt försiktigare hållning i klimatarbetet än vår.

Samtidigt tror vi att det svenska folket uttrycker i enskilda frågor, livsstil och konsumtionsval inte alltid speglar deras inre värderingar. I en nyligen publicerad studie från SIFO framgår att 82 procent av svenskarna tror att klimatförändringarna är ett allvarligt hot mot mänskligheten och hela 75 procent anser att människor bör acceptera stora eller mycket stora uppoffringar för att inte utsätta framtida generationer för stora klimatrisker. Vetenskap och folkvilja ser med andra ord ut att gå långt mer hand i hand än vad den förda politiken visar. Vi i Klimataktion tror oss ha ett av svaren på varför denna klyfta uppstått och tror oss se den väg Ek bör gå för att överbrygga den.

Länge har det dominerande antagandet varit att det bästa sättet att få människor att agera miljömedvetet är genom att visa att de själva har något att vinna på det. Ny forskning i ekonomi och socialpsykologi från bland annat Public Interest Research Centre (PIRC) i Storbritannien vänder nu upp och ner på detta. Strategier som bygger på egen vinning har tvärtom varit kontraproduktiva eftersom flörten med människors egenintresse visat sig försvaga deras inre värderingar och mål. Människors engagemang för ”bigger than self problems”, som klimatfrågan är ett exempel på, växer istället om man antar att de kan och vill bidra till att lösa gemensamma problem – även utan egen vinning.

Ta linjen hos De gröna i Tyskland som lyckats med så radikala beslut som kärnkraftsförbud mycket tack vare att de förutsätter att folk är genuint intresserade av och stödjer en tuffare klimatpolitik. Den människosyn som ett sådant perspektiv representerar – att vi snarare än att vara egoister längtar efter gemensamma mål och värden större än oss själva – tror vi är en nyckel till ett fruktsamt klimatarbete. Människor vill höra sanningen – också om ministrars oro. Eks påpekande i slutet av november om det märkliga i att ”vi ska vara nettoneutrala 2050, men det är ingen som har funderat över vägen dit.” är en bra början på den uppriktighet vi efterfrågar.

Tänk om beslutsfattare kunde utgå ifrån hur socialpsykologisk forskning  visar att människors engagemang och vilja till handling väcks. Tänk om det från och med nu tydligare kunde framgå att politiker utgår från att människor verkligen bryr sig om det gemensamma klimathot vi står inför! Så gör man människor deltagande, kompetenta och inspirerar till handling och ansvarstagande.

Inför det nya året önskar vi därför att Lena Ek i sitt fortsatta ledarskap i Sveriges klimatarbete hämtar inspiration i dessa tankar. Åtgärder som att tillsammans med en rad av världens fattigaste länder och önationer ansluta sig till utsläppsmålet 350 ppm och att raskt annullera Sveriges överskott av utsläppsrätter skulle visa på en sådan förståelse och modern människosyn.

Lena Ek har en historisk möjlighet att bli ihågkommen som den miljöminister som förde Sverige till den verkliga toppen av miljöligan, i linje med folkets gemensamma vilja och intressen. Vore inte det mycket hedrande?