Krav på internationella åtaganden

* Halvera de rika i-ländernas utsläpp till 2020 jämfört med 1990

Dessa är Klimataktions krav på Sveriges regering och klimatförhandlarna i FN.

Ingen kan idag säga hur stora och snabba utsläppsminskningar som krävs för att jorden ska undgå farlig och okontrollerbar klimatförändring. Forskarna vet helt enkelt inte precis hur ekosystemen reagerar på en viss ökning av koldioxidhalten och en påföljande temperaturökning. Men vad vi vet är att vi redan nu är ute på farligt vatten. I värsta fall är det rentav redan försent Även dagens globala, genomsnittsliga temperaturökning på ca 0,8 grader över förindustriell nivå kan på sikt visa sig katastrofal.

Den berömde klimatforskaren James Hansen och andra ledande forskare bedömer att atmosfärens halt av koldioxid måste minska till 350 ppm (miljondelar) för att planeten ska undvika okontrollerbar klimatförändring. Det blir tufft eftersom koldioxidhalten nu är uppe i 387 ppm och kraftigt ökande. Samtidigt hävdar en annan ledande forskare, Malte Meinshausen, att även 350 ppm innebär en betydande risk för att temperaturen stiger över 2 grader.* För att vara helt trygga krävs förmodligen att atmosfären återfår den koldioxidhalt som den hade innan den industriella revolutionen, det vill säga omkring 280 ppm.

För att atmosfärens koldioxidhalt ska minska måste våra utsläpp vara mindre än ekosystemens förmåga att absorbera koldioxid. Det innebär att mänsklighetens nutida utsläpp på omkring 50 gigaton koldioxid per år måste minska till under 5 gigaton, alltså med över 90 procent. Den svåra frågan är hur snabbt detta måste ske för att undvika farlig, okontrollerbar klimatförändring. Hur vi svarar baserar sig dels på forskning, men även på våra värderingar. Hur stor risk är vi beredda att ta med våra samhällen och ekosystem, med livet på jorden som vi känner det? Klimataktion anser att den osäkerheten måste leda till att vi använder en stor säkerhetsmarginal. Vi vill inte spela lotto med ekosystemen och våra mänskliga samhällen som insats och anser att utsläppen måste minska så mycket och så snabbt som är mänskligt möjligt.

Samtidigt anser vi att drastiska utsläppsminskningar kräver att bördorna fördelas rättvist. I FN:s klimatkonvention formuleras det som att hänsyn ska tas till ländernas olika historiska ansvar för klimatkrisen och deras ekonomiska förmåga att bidra till en omställning. Eftersom de rika länderna står för den absolut största delen av de historiska utsläppen och dessutom har störst ekonomisk förmåga att betala för utsläppsminskningar innebär det att våra länder måste ta täten. Klimatomställningen får inte hota den sociala och ekonomiska utvecklingen i fattiga länder – tvärtom bör den ses som ett tillfälle att förstärka utvecklingen, men se till att den blir hållbar.

Klimataktion anser att det är möjligt och nödvändigt att de rika i-länderna halverar utsläppen av växthusgaser till år 2020 (i jämförelse med 1990). De måste därutöver betala även för teknologiöverföring till de fattiga länderna så att utsläppen begränsas även där. De måste vidare betala för nödvändiga anpassningsåtgärder till klimatförändringarna i Syd. Klimataktion anser att 1 procent av de rika ländernas årliga bruttonationalprodukt – utöver dagens biståndsbudget – är en rimlig summa att betala för utsläppsminskning och anpassningsåtgärder i fattiga länder.

Klimataktion menar att det är möjligt och nödvändigt att minska de globala utsläppen med 90 procent senast till år 2050 (i jämförelse med 1990). Det skulle tyvärr inte innebära att risken för skenande klimatförändring elimineras, men ger oss ändå betydligt bättre odds än de förslag som nu diskuteras inom FN-systemet, som exempelvis en halvering av utsläppen till 2050. Våra långsiktiga mål måste förstås justeras utifrån nya forskningsrön.

(Publicerat ej skrivet av Bodin)