Miljöminister Carlgrens hyckleri

Jag skrev ett litet brev till Miljöminister Anders Carlgren efter Poznan-avtalet. Här följer det.

Jag tycker att Sverige och EU har svikit sin plikt att utöva ett drivande ledarskap i klimatpolitiken. Aktuell forskning visar allt tydligare att en neddragning om 20% till 2020 är helt otillräcklig. Målsättningen borde vara minst dubbelt så hög. Det skulle nog ha varit bättre att misslyckas med en överenskommelse på denna otillräckliga nivå. Nu är det de ovilligaste länderna som får styra den fortsatta förhandlingsprocessen. Risken är stor att vi inom ett eller två årtioenden kommer att få se en panikinbromsning p g a accelererande klimatkonsekvenser, vilket kommer att få den nuvarande finanskrisen att likna en västanfläkt.
Dessutom är det en skam att Sverige är pådrivande ifråga om att de rika länderna ska få tillgodoräkna sig åtgärder de finansierar i utvecklingsländerna. Hur tror ni att tillväxtländer som Kina, Indien, Ryssland, Brasilien m fl ska fås att ta till kraftfulla åtgärder om de rika länderna inte vill ändra sin resursförstörande livsstil? Som du själv skriver i Global News on Climate Action dec 2008:

"The rich part of the world has laid claim to by far the greatest portion of the earth's ability to deal with carbon emissions. The rich part has thus been buying itself an economic standard at the cost of the climate. At the same time, the poorest people, who are the least to blame for the problems, are affected first and worst. Measures are therefore needed to protect the most vulnerable communities against climate destruction.

Developed countries must take the lead and make major emissions reductions, as well as assisting developing countries to adapt."

Den inställning som du medverkat till i Poznan och EU liknar därmed hyckleri.
Vi kan inte slå oss själva för bröstet bara för att vi råkar ha tillgång till vattenkraft. T ex är vår transportsektor ett hån mot klimatansträngningarna, genom sin föråldrade och fossilorienterade struktur - allrahelst som de nuvarande planerna i hög grad fortsätter i den riktningen.

Nu har Sverige bidragit till att låsa fast processen på en alldeles otillräcklig ambitionsnivå, och driver en linje som riskerar att nya tillväxtländers motivationsnivå sjunker. Risken är stor att klimatförändringarna kommer att fälla en obeveklig dom över vår dårskap. Tyvärr är det fattiga i Asien, Afrika och Latinamerika som kommer att få betala det högsta priset. Sverige måste göra allt för att riva upp denna denna överenskommelse till förmån för ett avtal som svarar mot de verkliga behoven. Sverige måste överge sin hållning att rika länder ska kunna slippa undan åtgärder på hemmaplan genom åtgärder i utvecklingsländerna. Vi måste göra både och.