Film från Klimataktion Östergötland

Redaktionen — Tue, 08 Dec 2009 13:29:48 +0100

Samstämmig klimatmanifestation med körsång i Linköping. Representanter från profana (SMHI, Fältbiologerna, Röda korset) och religiösa organisationer (Bahai, Kristendom, Islam) talade på torget i Linköping. Martin Lönnebo blir utnämnd till klimatkompis.

Östergötland

Linköping: Kyrkklockor ringer och hundra körsångare sjunger

Lars Olert — Wed, 25 Nov 2009 11:19:29 +0100

Tid: 5 december, kl 11:30 - 12:30

Linköpings kyrkklockor ringer och hundra körsångare sjunger inför klimatmötet i Köpenhamn

Manifestation på Gyllentorget, Linköping, 5 dec kl. 11:30 med temat EFTERTANKE - Vad gör vi med jorden vi lever på?

Program
Samling Gyllentorget 11.30.
Körsång ca 11.45
KLOCKRINGNING I STADENS KYRKOR FEM I TOLV
Efter det talar representanter för olika religioner, bland andra MARTIN LÖNNEBO.

Arr: Klimataktion, Svenska kyrkan, Röda korset, Studieförbundet Ibn Rushd, Svenska Naturskyddsföreningen, Fältbiologerna m.fl

Se vidare http://www.klimataktion.se/ostergotland

Östergötland

Linköping: Klimatlördag - The Final Countdown

Eric Westerberg — Thu, 16 Apr 2009 22:31:34 +0200

Tid: 2 maj, kl 11:30 - 12:30

* Fem i tolv kommer vi att ringa i väckarklockor och mobiltelefoner som en signal till våra politiker att de har vårt stöd att ta de beslut i klimatfrågan som vetenskapen råder dem till.

* Månadens klimatkompis kommer att tala.

* Spännande show mm utlovas.

Ta med väckarklocka/mobiltelefon och var med! Stora och små!

Välkommen!

Plats: Linköping, Lilla torget (Gyllentorget).

Tid: Lördag 2 maj kl. 11.30-12.30.

Frågor? Eric Westerberg eric.westerberg@klimataktion.se

Östergötland

Klimatkompisen Måns Lagerlöfs tal

roya — Thu, 02 Apr 2009 22:26:41 +0200

Den 7 mars i Linköping utsågs Måns Lagerlöf till vår klimatkompis. Måns är konstnärlig ledare på ung scen/öst och har även nu i vår satt upp August Strindbergs "Ett drömspel" och tagit det till vår tid och våra existentiella utamningar kopplade till klimatet. Här kommer hans inspirerade tal för alla er som missade det.

Denna månads klimatkompis är Louise Trygg från Linköpings universitet som du kan träffa på vår manifestation för klimatet på Gyllentorget/Lilla torget i Linköping, kl 11.30-12.30 nu på lördag 4 april.

Måns tal:

Tack till er som kommit idag, som ringt i klockor och visat ert engagemang och tagit ert ansvar genom att tro på att en människa kan göra skillnad.

Den här frågan handlar på ett mänskligt plan om ansvar. Vem bär ansvar för den uppkomna situationen och vem bör ta ansvar för att lösa den. Vi bär ansvaret, vi som lever nu. Vår livsstil har genererat och genererar enorma mängder växthusgasutsläpp sedan ett par decennier tillbaka och hotar nu hela mänsklighetens framtida säkerhet och trygghet.

Vi kan försvara oss med att vi handlat i ovisshet, men den tiden är slut nu. Nu vet vi. Nu talar den inre moraliska kompass vi alla bär på, som gör oss till människor, den talar om för oss vad vi bör göra. Vi måste göra något åt det här, det finns ingen annan väg. Att vara människa på planeten jorden 2009 är att ta sitt ansvar och att inspirera andra att göra likadant.

Bör någon annan ta ansvaret åt oss? Är det politikerna som ska göra något? Självklart ska politikerna göra något – ansvaret vilar tungt på de folkvaldas axlar. Men ett kraftfullt politiskt agerande, vilket vi tyvärr ännu inte sett skymten av, varken motsätter eller fråntar individen ansvar eller möjlighet att handla.

Spelar det någon roll? Det spelar all roll. Jag brukar ibland, när jag drabbas av tvivel kring ifall mina förändringar i vardagen spelar någon roll, titta på en seriestripp jag haft på kylen sen jag bestämde mig för att vägra göra lumpen: En officer talar med en ung värnpliktig. Den värnpliktige säger: ”Det känns fel att bära vapen. Jag vill inte döda.” Officeren svarar: ”Hur tror du unge man att det skulle gå om alla tänkte som du?”

Klimatfrågan handlar på ett existentiellt plan om perspektiv, på tiden och på livet. Det första spår vi känner till av liv som liknar vårt är ett antal fotspår i stelnad vulkanaska på en bergssluttning i Kenya. För 3,5 miljoner år sedan passerade där en grupp Australipitecus och deras fotspår bevarades i den fortfarande mjuka askan. Det mest gripande med de här fotspåren är kanske inte deras enorma ålder, utan att det i några av de större spåren syns att ett barn gått i den vuxnes fotspår, likt ett barn av idag som klivet i sin förälders fotspår på väg hem genom snömodden från dagis.

Att vara vuxen, att ta ansvar, är att visa vägen. Att lämna fotspår efter oss som vi vill att våra barn och barnbarn ska kliva i. Just nu går spåren ofta åt fel håll. Men när många vänder om skapas nya vägar. Vi som lever nu bestämmer vägen.
I miljoner år har människan sökt sina vägar på planeten. I ett par ynka decennier har vi gjort mer skada än någonsin. Nu står vi inför en förändring som i sin omfattning är att likna vid kristnandet eller upplysningen.

Tro inte på dem som säger att det inte går. Att samhället inte är summan av våra tankar utan en ostoppbar tillväxtmaskin som inte kan tänka om. Efterkrigstidens 50 år av fossilt vansinne, är inte ens ett andetag långt i mänsklighetens hela historia. Nu har vi ett knappt andetag på oss att tänka nytt.

Så lyft blicken. Tänk på dem som kom före oss. Inte hade de slöshopping och förnedringsteve i tankarna när de dog för demokrati och rättvisa. Att ta ansvar gör en större som människa och har kraften att förvandla rädsla till mening.

Östergötland