Inget klimatavtal i Köpenhamn

Målet att nå ett klimatavtal i Köpenhamn i december har dött. USA orkar inte komma fram till beslut innan december, till stor del på grund av starka krafter i den amerikanska politiken som motsätter sig kraftfulla klimatavtal. En annan faktor är att i-länderna (däribland EU) som sitter på de ekonomiska musklerna inte ger tydliga utfästelser om ekonomiska resurser till den teknologi och de anpassningsåtgärder som behövs i utvecklingsländerna. Och här sitter vi nu, några rika länder i båten, och andra fattiga hängande utanför i relingen, på väg att drunkna.

Finansministrarna i världens största ekonomier (G20-gruppen) har träffats i Skottland. Inte heller där lyckades man komma överens om hur man ska finansiera den fond som behövs för att genomföra klimatåtgärderna. Däremot kunde man lätt komma överens om en annan sak, nämligen att bibehålla det ekonomiska stödet till banker och kapitalmarknader som snabbt sattes in efter den ekonomiska kollapsen hösten 2008. När det gäller att rädda den heliga tillväxten har man inte svårt att lätta på plånboken. Det är ganska talande.

Politikerna har som mål att den globala medeltemperaturen inte ska öka med mer än 2 grader jämfört med före industrialismen. Stora grupper av forskare menar att gränsen bör sättas vid +1,5 grader för att vi inte ska riskera t ex att små ö-nationer i Stilla havet drunknar i ett stigande hav. Världsnaturfonden har räknat ut hur mycket vi måste investera i fossilfri och förnyelsebar energiteknologi m.m. för att nå 2-graders målet med bibehållen BNP-utveckling. Då måste dessa branschområden växa med 24% per år för att vi ska klara målet att undvika högre medeltemperatur än +2 grader omkring 2050. Var och en inser vilka gigantiska investeringar som behövs. Dessa resurser måste styras om från sektorer vi kan klara oss utan, och förmodligen även från privat konsumtion i form av skatter, utsläppsrätter och kanske även ransonering av fossil energi. Detta är bara en del av de utmaningar som väntar oss, och som vi inte längre får blunda för.

Världen tickar allt närmare klimatkaos. Fler och fler inser att den resursförbrukande livsstil som vårt samhälle bygger på är den stora boven i dramat. Om inte de politiska ledarna orkar leda omställningen till ett fossilfritt och resursbevarande samhälle, så får vi ställa hoppet till en folklig rörelse som tar saken i egna händer. Den finns och den gror. Bli med du också.