Täpp till kryphålen!

Inför klimattoppmötet COP15 i Köpenhamn i december 2009 försökte den svenska regeringen framställa sig som världens klimatriddare. Reinfeldt och Carlgren åkte jorden runt lite som Don Quijote och Sancho Panza och gick till storms mot väderkvarnar i form av trilskande länder som USA, Indien och Kina, trots att både Kina och Indien släpper ut långt mycket mindre koldioxid än Sverige, om man räknar per skalle.

Och visst, Sveriges roll var verkligen betydelsefull. Sveriges EU-ordförandeskap och närheten till Köpenhamn gjorde att många inom den internationella miljörörelsen ansåg att vår linje kunde vara väldigt avgörande för hur det skulle gå. Det fanns ledande NGO-förhandlare som uttryckte saken som att "det är upp till svenskarna nu". Vad de menade var att en stark opinion i lilla Sverige skulle ha möjlighet att väcka våra ledare och få dem att driva förhandlingarna åt ett ambitiösare håll. Så skedde inte. Och i efterhand har Sverige fått en hel del kritik för vår passivitet och i en del fall aktivitet i att försöka få till försämringar av avtalen, som när vår regering har försökt använda olika kryphål.

Ett extra tydligt exempel på detta: Sverige tryckte tillsammans med Finland och Österrike på för att få till stånd särskilt generösa villkor i ett kommande klimatavtal för att få öka sina utsläpp utan att det räknas. Man ville få möjlighet att tillgodoräkna sig kolsänkor, det vill säga befintlig skog som man lovar att inte avverka så snabbt som man hade kunnat göra. Alltså lite maffiosostil: Vi vill bli belönade för att vi erbjuder framtida skogar beskydd. Vi är väldigt snälla och lovar att inte avverka så mycket i framtiden. Som tack för vårt beskydd hoppas vi på förståelse för att vi ska få öka våra utsläpp nu. Vi utgår ifrån att ni inte räknar dessa ökningar som ökningar

Antagligen tänkte regeringen att en sån här utsläppsökning kommer vi nog inte få skit för eftersom det handlar om väldigt tekniskt avancerade avtalstexter och medierna orkar nog inte sätta sig in i dem. Än mindre svenska folket. Bara det knastertorra namnet på det hela, LULUCF (Land use, land use change and forestry), räcker nog för att avskräcka de flesta. Hur som helst: De här skumraskaffärerna renderade Sverige utmärkelsen Fossil of the Day under COP15, en utmärkelse som delades ut varje dag under COP 15 av kampanjorganisationen Avaaz.

Utmärkelsen delades bland annat ut i Sverige av en "fransk" delegation bestående av några miljöaktivister och en operasångerska. Det franska temat berodde på att Frankrike till skillnad från Sverige valt att räkna på ett mer ärligt sätt och därför, av Avaaz, utsetts till en av fyra Champions.

Nu kunde man tro att det här hade fått Sverige att skärpa till sig. Men icke. Istället har nu, under de pågående klimatförhandlingarna i Bonn, skurk-fasonerna gett ringar på vattnet. Utöver Sverige, Österrike och Finland vill ytterligare några rika länder nu sälla sig till skaran. Det gäller Australien, Spanien, Danmark, Tyskland, Nya Zealand och Japan. Tillsammans uppgår de dolda ökade utsläppen i dessa länder till lika mycket koldioxid som Spanien släpper ut varje år! Här kan man se hur det går till.

Här en artikel i the Guardian om skurkeriet.

Och här en "kock-aktion" från Bonn.

De stolta svenska riddarna från COP15 är på god väg att göra en sorglig sorti och krypa ut genom dessa hemmagjorda kryphål. Det första som krävs är att vi får syn på att kryphålen finns. Sen får vi göra vad vi kan för att försöka täppa till dem. Vad sägs om en liten aktion utanför Rosenbad imorgon torsdag klockan 15?

Samuel Jarrick

Talesperson för Klimataktion